Vår bok ”Inspiration för släktforskare” kom till därför att vi hade så mycket att berätta. Och mycket att berätta fick vi därför att släktens grand old lady ville veta. Det hon ville veta var inte vad som helst inte. Nej, hon ville få kännedom om de kvinnor som levt före henne i rakt nedstigande led.

Så det var bara att gripa sig verket an. Skulle nog gå rätt så fort och vara en enkel resa, ansåg vi. Det var ju bara att sluta där det tog stopp och säga att nu går det inte att får fram fler uppgifter. Oturligt nog hade vår ”uppdragsgivare” försett oss med en karta från 1800-talet där det fanns både torp, gårdar och vägar som inte längre existerade. Lika oturligt fastnade vi vid en mycket speciell kvinna Karin/Katharina Andersdotter. Hon liksom talade till oss genom århundradena och på något sätt tvingade hon oss att lyssna. Ju mer vi lyssnade desto fler blev frågetecknen kring hennes identitet. För att hålla isär våra olika resonemang och de olika vägar vi tog i vårt sökande började vi skriva. En viktig del av vår forskning bestod av resor till de trakter där våra anmödrar levt sina liv. Vi älskar bilder och motiven saknades inte utmed de gamla allfarvägarna där vi drog fram. Text och bild tillsammans fick liv och så en dag förstod vi att vi hade gjort en bok.